Tänk dig: Du vaknar tidigt, solen skiner genom fönstret, du tar snabbt en kaffe, sätter in barnstolen i bilen och strandmattan i bagageutrymmet – och sedan är det dags att åka söderut! 1.200 Kilometer mot Adriatiska havet, mot frihet, mot semester. Den här gången men inte med den välbekanta dieselmotorn, utan med en elbil. Miljövänlig, tyst, billig. Låter som en modern roadtrip-dröm.
Men hur realistiskt är det egentligen? Kommer sommarlovet att bli en stressfri e-mobilitetstur – eller snarare ett äventyr med laddstationer och spänning garanterad?
Drömmen: Ljudlöst, grönt och prisvärt
Den som någonsin har kört en elbil känner känslan: Motorn surrar knappt hörbart, ingen vibration, inget brum – bara avslappnat körande. Dessutom finns det den goda samvetet: Inga direkta utsläpp, ingen fossilt lukt, inget dåligt karma när man tänker på klimatkrisen.
Och sedan kostnaderna! I Tyskland är laddningen ofta fortfarande relativt billig. Den som laddar hemma med grön el får med 5–8 € per 100 kilometer – beroende på bil, tariff och laddningsvanor. På långdistans kan man faktiskt "fylla på" för under 20 euro – förutsatt att man hittar rätt laddstationer.
Verkligheten på plats: Välkommen till laddlabyrinten
Hur bra teorin än låter, så knepig kan praktiken vara – särskilt på sträckan söderut. Den som kör från München via Salzburg, Villach och Ljubljana till Zadar eller Split korsar tre länder, tre elnät och tre laddningsavgiftssystem – och snubblar därmed över minst lika många utmaningar.
1. Utan laddningsplanering går ingenting alls.
Kör iväg spontant? Bara ta en paus någonstans när det passar? Inte i elbilen. Försöker i alla fall inte på vägen till Kroatien. För snabbladdare finns ju trots allt...någonstanslängs rutten – men inte alltid där du behöver den. En rastplats med McDonald’s har inte automatiskt heller en laddstation. Och om den har en, kanske bara en enda. Eller så är den just defekt. Eller blockerad. Eller du behöver en app som du inte har installerat.
👉 Tips: Använd appar som A Better Route Planner (ABRP), PUMP-appen, AirElectric, EnBW mobility+ eller PlugShare. Och ha alltid en klassisk RFID-laddningskort i handskfacket – för stunder utan mottagning.
2. Elpriser: Roaming är den nya avgiften.
Det låter konstigt, men det är sant: Den som vill ladda el utomlands betalar ofta mer – betydligt mer. Medan du i Tyskland kanske laddar för 0,39 €/kWh hos EnBW, kan samma laddstation i Slovenien eller Kroatien plötsligt kosta 0,79 €/kWh eller mer – helt enkelt för att du använder ett "tyskt" laddkort.
Och sedan kommer frustrationen: Vissa leverantörer blockera Laddstationer för utlänningar eller låter dig ladda, men utan transparent pris. Du får fakturan senare via appen – och blir sedan arg för att 20-minutersstoppet plötsligt kostade € 35.
3. Funkhål vid gränsen – klassikern
Du är på väg till Kroatien, GPS fungerar, laddningen räcker fortfarande för 30 kilometer, en pelare syns i sikte – men plötsligt: Funkhål! Precis vid gränsövergången. Appen fastnar, aktiveringen går inte igenom, nätet är borta.
I sådana ögonblick är du oerhört tacksam om du har en RFID-kort som fungerar helt utan internet. Annars gäller det att vänta, förbanna, starta om eller köra till nästa laddstation – med 3 % batteri och massor av spänning.
4. Högtider: Laddstation eller solstol?
Den som kör under semestern – alltså juli, augusti, långa helger – står inte bara i kö vid Gotthard, utan också i kö vid laddstationen. Elektromobiliteten blomstrar, men laddinfrastrukturen växer inte i samma takt.
På mycket trafikerade motorvägsrastplatser kan det hända att du först väntar i 30 minuter innan du ens kan...börja kan laddas.
👉 Pro-tips: Supermarknad bredvid? Ta en kaffe. Barn med? Ta med något att sysselsätta dem med.
5. Kroatien: Sol, hav – men inga laddstationer
Äntligen framme! Rijeka, Zadar, Split, Dubrovnik – kuststäderna är inte helt bakåtsträvande när det gäller elektromobilitetsfrågor. I större städer hittar du snabbladdare, ibland till och med gratis (åtminstone under de första minuterna). Men var försiktig, du vill kanske åka till en av öarna eller till en liten semesterort.
Många semesterbostäder låter dig inte ens ladda vid eluttaget – av rädsla för elräkningar. Och ett förlängningskabels från balkongen är inte alltid välkommet.
👉 Viktigt: Laddalternativ bör diskuteras i förväg med hyresvärden – annars blir stranddagen en jakt på laddstationer.
Slutsats: Det går – men inte utan att tänka efter
Med elbilen till Kroatien? Ja, det går. Aven om det (ännu) inte är något för helt spontana eller teknikintresserade. Den som planerar resan som en mini-expedition, som känner till laddkort, appar och nätverksdekning – kan uppleva en tyst, avkopplande och överraskande billig resa till Adriatiska havet.
Vad du behöver:
• Bra planering (ruta, appar, laddningstider)
• Tålamod och flexibilitet
• De rätta laddkorten (EMP, AirElectric, PlugSurfing, Shell Recharge etc.)
• Realistiska förväntningar (ingen 1.200-km-tur med 130 km/h genom Europa)
• Säkra laddmöjlighet på plats
Och så står semestern i elbilen redo – förutom kanske ett sändningsavbrott. Eller en kö vid laddstationen. Eller en arg hyresvärd som upptäcker elmätaren.
Din erfarenhet räknas!
Har du redan kört elbil i Kroatien?
Har du några tips, knep eller skräckhistorier?
Då skriv gärna i kommentarerna – och hjälp andra att fatta sitt beslut. 🌍⚡🚗